Under parningstiden samlas grodorna i grunda vattensamlingar eller små dammar. Hanen spelar en viktig roll genom att locka honan med sitt kväkande. Hans sång och färg är avgörande faktorer som hjälper honorna att välja sin partner. Efter att honan har valt sin partner och hanen har klamrat sig fast på hennes rygg, sker den faktiska befruktningen. Denna process är känd som “amplexus”. Under amplexus omsluter hanen honan, vanligtvis runt midjan eller under armarna, och det är under detta stadie som honan lägger sina ägg.
När honan lägger äggen, oftast i vatten, släpper hon ut dem i en ström eller klump. Direkt efter att äggen har lämnat honans kropp, frigör hanen sin sperma över äggen för att befrukta dem. Denna process av yttre befruktning är typisk för de flesta grodarter, där befruktningen sker utanför båda individernas kroppar. Timingen för spermans frigivande är kritisk för en framgångsrik befruktning. Hanens grepp om honan hjälper till att säkerställa att han är nära nog för att befrukta äggen så snart de släpps ut.
Denna metod tillåter en stor mängd ägg att befruktas på en gång, vilket ökar chanserna för avkomman att överleva till vuxen ålder, trots många naturliga rovdjur och andra miljömässiga utmaningar. Grodans parningsprocess kan dock variera mellan olika arter.
I Sverige lägger grodor normalt sett sina ägg på våren och försommaren, vanligtvis mellan mars och juni när vattentemperaturen blir tillräckligt hög. Den vanliga grodan (Rana temporaria) lägger vanligtvis mellan 1500 och 3000 ägg, som kläcks efter cirka 2 till 3 veckor i vattnet.