Fågelspindlar har ett unikt och fascinerande andningssystem som skiljer sig från många andra djur. Deras primära andningsorgan kallas för boklungor som är specialiserade strukturer anpassade för effektivt gasutbyte.
Boklungorna består av flera lager av tunna, ihåliga plattor, kända som lameller. Dessa plattor är arrangerade på ett sätt som påminner om sidorna i en bok, därav namnet. Varje fågelspindel har två par av dessa boklungor, vilket är unikt bland spindlar då de flesta andra arachnider endast har ett par. Upptaget av syre och utsöndring av koldioxid sker genom dessa lameller. Denna process är passiv, vilket innebär att luften rör sig in och ut ur boklungorna utan aktiv pumpning från spindelns sida.
Andningen hos fågelspindlar sker inte genom munnen, utan genom specialiserade andningshål belägna under abdomen (bakkroppen). Dessa öppningar är flexibla och kan expandera eller kontraktera för att reglera luftflödet, men de stängs aldrig helt.
Förutom boklungorna spelar fågelspindlarnas cirkulationssystem en viktig roll i deras andningsprocess. Istället för rött blod som hos däggdjur, har de en blå vätska som kallas hemolymf. Denna vätska innehåller hemocyanin, ett kopparbaserat ämne som fungerar som syrebärare. Hemocyaninet transporterar syre genom kroppen och spelar en viktig roll i gasutbytet.
Fågelspindlarnas andningssystem är starkt anpassat till deras levnadsmiljöer. De förlorar mer vatten under andningsprocessen än vad däggdjur gör, vilket gör att fuktighetsnivån i deras habitat påverkar deras förmåga att andas effektivt. Detta understryker vikten av en lämplig och fuktig miljö för dessa spindlar, särskilt i fångenskap.