De inhemska reptilerna i Sverige är följande:
Ormar:
Huggorm (Vipera berus): Denna orm är känd för att vara den enda giftiga arten i Sverige. Dess bett kan orsaka smärta och svullnad, men är vanligtvis inte livshotande för vuxna. Huggormen kännetecknas av sin distinkta mönstrade rygg och förekommer i en mängd olika miljöer, från skogar till kustlandskap.
Snok (Natrix natrix): Snoken är en stor, icke-giftig orm som ofta ses nära vattenkällor som sjöar och åar. Den är känd för att vara en utmärkt simmare och matar sig främst på fisk och groddjur. Snoken är vanligen olivgrön till brun med mörka fläckar längs kroppen.
Hasselsnok (Coronella austriaca): Hasselsnoken är mindre och mer diskret än både huggormen och snoken. Denna icke-giftiga orm föredrar torra och soliga habitat som buskmarker och skogsbryn. Den matar sig främst på små däggdjur och ödlor och är känd för att vara dagaktiv.
Ödlor:
Kopparödla (Anguis fragilis): En benlös ödla som kan bli upp till 50 cm lång. Den trivs i fuktiga miljöer och äter insekter, sniglar och maskar. Kopparödlan finns i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten.
Skogsödla (Zootoca vivipara): Denna ödla kan bli upp till 17 cm lång och är brun med små fläckar och linjer längs ryggen. Den lever ofta i en öppen skogs- eller gräsmark och äter småkryp. Skogsödlan finns i hela Sverige utom i fjällvärlden.
Sandödla (Lacerta agilis): Den mest sällsynta ödlan i Sverige, som är rödlistad som sårbar. Den förekommer främst i torra områden med låg vegetation och blottlagd sand i södra Sverige. Sandödlan är längre än skogsödlan och hanen är klargrön under parningstiden.
Dessa reptilarter representerar hela Sveriges inhemska reptilfauna. Alla dessa arter är fridlysta i Sverige, vilket innebär att det är förbjudet att fånga, skada eller döda dem. De är aktiva under sommaren och går i dvala under vintern.
Det finns inga inhemska sköldpaddor i Sverige. Sköldpaddor är inte naturligt förekommande i den svenska faunan. De sköldpaddor som kan påträffas i Sverige är oftast främmande arter, som antingen rymt eller släppts ut i naturen av ägare. Dessa främmande sköldpaddor kan ibland överleva i den svenska naturen, särskilt under de varmare månaderna, men de är inte en del av det ursprungliga svenska vilda djurlivet.