Spindlarnas beteende under vintern varierar beroende på art, men de flesta spindlar går inte i dvala i traditionell mening. Istället anpassar de sig till de kallare temperaturerna genom att gå in i ett tillstånd som liknar dvala, kallat diapaus. Under diapaus blir spindlarna mindre aktiva och söker skydd på lugna, säkra platser som under stenar, i lövhögar eller gömda i trädbark. Denna anpassning tillåter dem att överleva vintern trots att de är kallblodiga varelser.
Flera spindelarter, som till exempel fågelspindlar, kan överleva vintern genom att skapa kokongliknande isolerande bon av spindelnät under trädbark eller under stenar. De använder dessa skyddade platser för att hålla sig säkra. Vissa spindlar, som vargspindlar, spinner inte nät utan skyddar sig genom att gräva ner sig under marken.
Spindlarnas kroppar anpassar sig också till de kallare temperaturerna genom att producera en typ av kemiskt frostskydd som hjälper dem att inte frysa. Denna kombination av naturligt frostskydd och isolerade gömställen hjälper dem att överleva vintern.
När temperaturen börjar stiga igen upphör spindlarnas kroppar att producera detta kemiska frostskydd, och de blir aktiva igen. Deras livscykel fortsätter då med parning och äggläggning på våren.